Tripp till mormor
Min mormor har blivit sjuk så nu ligger hon på lasarettet i sin hemort. Jag och mamma åkte dit idag och det kändes bra att få träffa henne och prata med läkarna eftersom vi inte riktigt hade fått någon klarhet över hur det stod till med henne. Tyvärr är prognosen inte vidare god och jag är inställd på att det inte kommer att gå så bra. Allt känns så konstigt nu.. Vi ska ha dop på lördag och jag ska ha prov på fredag.. Men det som fyller mina tankar är att mormor kan dö närsomhelst.
Men dopet blir av hur som helst men jag tror inte jag orkar ta itu med provet utan flyttar fram det till onsdag istället. Jag har fullt upp med tankarna kring allt det här och den förbannade döden som alltid ska dyka upp oanmäld. Här skulle vi fira livet med ett dop och så ska döden knacka på dörren! Det är inte rättvist! Dessutom har döden inte bestämt sig för att stiga på eller inte.. Att vara ovetande om när döden väljer att stiga in är så enormt frustrerande.
Jag fruktar döden.. Förut vill jag lämna allt men nu vill jag leva för alltid.
Jag och döden är inte vänner. Den har tagit för många som inte skulle behövt dö ännu. Min dotter, min farfar mfl.
Trots allt har jag fått stirra döden i vitögat för många gånger för att anse att jag tycker att den är nödvändig. Men lite av det hela går emot mina egna tankar. För ibland vill jag se en mening. Att vissa av oss bara ska vara här på jorden en viss tid medan andra ska vara här längre. Men det betyder ändå inte att jag välkommnar döden för det gör jag inte!
Beundrar människor som kan se döden som någonting bra! Som kan acceptera den..
Iallafall så hade jag och mamma många givande samtal på vägen hem och vi fick mycket sagt som var nyttigt för oss båda att få veta. Det kändes bra!
Fick också träffa min ena kusin, min moster och min morbror. Vi käkade middag hos min morbror så det kändes bra. Nu har jag alldeles ont i nacken och ska lägga mig i soffan och se tv..
Tack för att Du finns i mitt liv..
Du vet vem du är..
Ciao
Men dopet blir av hur som helst men jag tror inte jag orkar ta itu med provet utan flyttar fram det till onsdag istället. Jag har fullt upp med tankarna kring allt det här och den förbannade döden som alltid ska dyka upp oanmäld. Här skulle vi fira livet med ett dop och så ska döden knacka på dörren! Det är inte rättvist! Dessutom har döden inte bestämt sig för att stiga på eller inte.. Att vara ovetande om när döden väljer att stiga in är så enormt frustrerande.
Jag fruktar döden.. Förut vill jag lämna allt men nu vill jag leva för alltid.
Jag och döden är inte vänner. Den har tagit för många som inte skulle behövt dö ännu. Min dotter, min farfar mfl.
Trots allt har jag fått stirra döden i vitögat för många gånger för att anse att jag tycker att den är nödvändig. Men lite av det hela går emot mina egna tankar. För ibland vill jag se en mening. Att vissa av oss bara ska vara här på jorden en viss tid medan andra ska vara här längre. Men det betyder ändå inte att jag välkommnar döden för det gör jag inte!
Beundrar människor som kan se döden som någonting bra! Som kan acceptera den..
Iallafall så hade jag och mamma många givande samtal på vägen hem och vi fick mycket sagt som var nyttigt för oss båda att få veta. Det kändes bra!
Fick också träffa min ena kusin, min moster och min morbror. Vi käkade middag hos min morbror så det kändes bra. Nu har jag alldeles ont i nacken och ska lägga mig i soffan och se tv..
Tack för att Du finns i mitt liv..
Du vet vem du är..
Ciao
Kommentarer
Trackback
