Tiden läker alla sår...
Ikväll kollade jag igenom bilderna på Engla.. Tänk vad mycket man kan förtränga..
Oftast tänker jag inte särskilt mycket på dem dagarna som var dem värsta i mitt liv.. Har förträngt hur mitt hjärta krossades som om det var av glas när läkaren säger till mig efter ultraljudet att mitt barn inte lever längre..
Jag var ensam där då... Och jag bara grät.. Är det här ett skämt? Isånna fall är det de sämsta skämtet någonsin. Men det var inte ett skämt. När Basse kom så kändes det så skönt att jag fick dela det med honom.. Men sen gick jag in i mitt berömda skal... Jag skötte allt, förklarade att sånt här kunde hända och tröstade alla..
Bilderna på henne är så fina.. Hon är så liten men ändå är hon en människa. Den lilla människan är mitt barn.. Har så dåligt samvete ibland över att jag inte tänker så mycket på det.. Kanske är det för att jag inte har bearbetat det klart ännu??? Men trots att jag kanske inte gråter längre så har såran börjat läka.. Åtminstone på ytan.. För trots allt har jag två underbara barn som lever här och nu. Men det kommer alltid att fattas ett...
Inatt är jag nedstämd.. Mycket som händer och jag förstår inte mycket..
Men ibland så förstår man inte allt heller...
Godnatt
Oftast tänker jag inte särskilt mycket på dem dagarna som var dem värsta i mitt liv.. Har förträngt hur mitt hjärta krossades som om det var av glas när läkaren säger till mig efter ultraljudet att mitt barn inte lever längre..
Jag var ensam där då... Och jag bara grät.. Är det här ett skämt? Isånna fall är det de sämsta skämtet någonsin. Men det var inte ett skämt. När Basse kom så kändes det så skönt att jag fick dela det med honom.. Men sen gick jag in i mitt berömda skal... Jag skötte allt, förklarade att sånt här kunde hända och tröstade alla..
Bilderna på henne är så fina.. Hon är så liten men ändå är hon en människa. Den lilla människan är mitt barn.. Har så dåligt samvete ibland över att jag inte tänker så mycket på det.. Kanske är det för att jag inte har bearbetat det klart ännu??? Men trots att jag kanske inte gråter längre så har såran börjat läka.. Åtminstone på ytan.. För trots allt har jag två underbara barn som lever här och nu. Men det kommer alltid att fattas ett...
Inatt är jag nedstämd.. Mycket som händer och jag förstår inte mycket..
Men ibland så förstår man inte allt heller...
Godnatt
Kommentarer
Postat av: Catja
ja... Jag lider med dig. Kan inte förstå hur hemskt det måste vara.. Kram
Trackback
